Stress?

Hörde något intressant på tv4 igår morse av barnpsykologen Jenny Klefbom. Det pratades om stress för barn i olika åldrar och vad föräldrarna ska tänka på så för att minska stressen för barnen. Hon nämnde även att spädbarn mellan 0-6 månader inte behöver så mycket stimulans som många idag tror att de behöver. "Det räcker mycket väl att ligga i sängen och mysa hela dagarna fram till det att barnet är sex månader" sa Jenny Klefbom. Och att man absolut inte ska ha bebisen utåt i bärselet. Det hörde jag när Vanja vad bebis, så när hon var fyra månader började jag ha henne utåt ibland, och då endast korta stunder sen satte jag henne inåt igen. Jag hade hört att de inte orkar med alla intryck de får och de kan inte smälta allting och på så sett blir de stressade. Lika så att titta på tv när de är så små. De kan inte smälta allt som händer på tv:n med ljus och ljud. Så idag har jag och Milica bara legat i sängen heeela dagen. Vi lämnade Vanja vid nio på dagis, sen låg vi i stora sängen hela dagen, åt, lekte, busade, sov, åt, lekte busade och sov. Det sista jag vill göra är att stressa mitt barn. Vem vill ha en stressad mamma. Jag försöker verkligen vara lugn fastän jag ibland känner mig stressad. Det är ju bra för mig också att inte stressa, så det kan ju vara bra att arbeta på. Jag anser mig inte som en stressad person. Jag tycker att det är otroligt viktigt att passa tider, så om planeringen blivit dålig och vi är sena till något blir jag stressad. Men annars känner jag mig superlugn, något jag även vill att mina tjejer ska vara.

När Vanja var bebis, gav jag henne baby-massage varannan kväll ungefär (som de lärde oss på bvc). Då ska man vara i sovrummet, lite mörkt och ingen tv, mobil eller liknande på. Bara jag, bebisen, babyolja och massage. Långsamt, långsamt och prata lugnt och tyst med bebisen. Vanja älskade det! Och så var hon ju en väldigt lugn bebis också. Jag ska börja med samma sak med Milica tänkte jag. Jag går in i sovrummet när jag ska amma henne så att hon känner lugn och inte blir stressad när hon ska äta. Jag vill verkligen att de ska hitta sitt egna lugn och känna sig starka och trygga. Det känns som en bra grund för dem!

Mina spekulationer bara :) Man hör väldigt mycket från olika håll om hur man ska göra och inte göra med sin bebis. Sen får man väl ta emot det man tycker låter vettigt och hoppas att det funkar. Men funkar det inte, får man väl tänkte om och prova något annat. Kanske något att tänka på om man har en bebis som skriker och inte känner sig lugn. Han eller hon kanske är stressad. Häpp!

Peace, Love & BabyLove

Hur mår du efter förlossningen egentligen?

Tack, super! Det var väl första veckan som jag kände mig lite skum. Grät en del lyckotårar så fort jag tittade på Milica, grät en del skuldtårar när jag tittade på Vanja. Kändes som att jag svek henne totalt med nya bebisen. Det har gått över som tur är! Kände att jag inte orkade med en massa folk samtidigt på besök, utan nån enstaka i taget räckte.
.
Det var även bara första veckan som jag var tvungen att vakna var 2,5:e timme på natten för att väcka och mata Milica. Med Vanja fick jag göra det i två veckors tid, med Milica bara en vecka. (Detta måste man göra tills bebisen nått sin födelsevikt igen, för de går ner i vikt första dagarna.) Så sen Milica blev en vecka har jag sovit mycket bra. Vi går och lägger oss 22.00 då matar jag henne och så sover vi till typ 05.00 då matar jag henne igen. Vanja vaknar 06.30, då går vi upp med pappa och äter frukost och Milica sover vidare tillsvi ätit klart, då väcker jag henne, klär på och matar henne. Så ser mina nätter ut. Rätt bra va?! ;) (*tar i trä).
.
Jag var helt säker att jag skulle få en total motats till Vanja...men icke! Milica är likadan som Vanjis, är nöjd så nöjd och gråter nästan aldrig. Hon äter, sover och ligger i sitt babygym eller babysitter. När hon är vaken är hon så nyfiken, så nyfiken och tittar runt och lyfter redan på huvudet när man har henne mot axeln. hon byter blöja utan ett pip och ligger bara och ser sådär nyfiket busig ut!
.


Kärlek.

Jag älskar er så att det värker i hjärtat av all kärlek. Det är nästan läskigt ibland med all kärlek som bubblar i mig och slår omkull mig som en stor våg. Såhär relativt nyförlöst gråts det en del...och det är bara lyckotårar. Annat finns det inte plats för! Kärleken till mina två tjejer går inte att beskriva, eller så är det jag som har dåligt ordförråd. Behöver nog inte förklara för er som har barn. Och till er andra kan jag bara säga att ni kommer förstå vad kärlek är först då ni får barn, tills dess har ni ingen aning. Får man säga så?!
.
Peace, Love & MinaTjejer
.


Min andra förlossning!

För er som inte vet så gick jag över tiden med Vanjis. Hela 15 dagar över tiden och på den femtonde dagen blev jag igångsatt. Snabbt berättat så fick jag en ballong i mig kl:17.00, vid 21 tiden tog de hål på hinnan så att vattnet gick. Kl 01.00 satte de ordentliga värkarna igång och jag började suga i mig lustgas, som funkade sjukt bra. Men vid fem tiden på morgonen räckte inte det heller. Då bönade jag efter epidural och den stoppade upp hela loppet. Så först vid 09 på morgonen satte krystningsvärkarna igång och 10.04 var Vanjis ute efter en jäkla kamp! Så, en sisådär 16 timmar då allt som allt ;) Så denna gång hade jag som sagt ställt in mig på samma historia.

Men ack så fel jag hade. Var beräknad en torsdag, tre dagar efter, söndag natt vaknade jag vid 01 av värkar. Men tänkte att det bara var förvärkar. De började komma tätare och tätare och jag började klocka dem. 03.40 ringde jag in till förlossningen för att fråga vad de trodde, var det dags eller? Eftersom Oggi skulle åka och hämta min mamma som skulle vara barnvakt till Vanja så låg jag och tänkte på det, tänk om vi åker in till förlossningen och de skickar hem oss igen, då har jag ryckt upp alla ur sin sömn i onödan. Sån är jag hehe vill aldrig vara ivägen eller störa någon. Men i det här tillfället kanske man inte ska bry sig om sådant, finns vissa viktigare saker att fokusera på. ATT ANDAS till exempel haha. På förlossningen sa de att ungefär tre värkar på tio minuter, då är det dags att åka in. "Men tänk på att det oftast går mycket fortare andra förlossningen, så ha det i beräkningen" säger barnmorskan i luren. Vid 05.00 känner jag ett ordentligt tryck neråt och säger till Oggi, det är dags, upp och hoppa och hämta mor min. Jag ringde mamma och hon skulle göra sig redo. När jag och Oggi kramas i hallen innan han ska åka gick mitt vatten, mitt på hallgolvet.

Jag hade inte packat vår väska än (smart va?) så emellan värkarna sprang jag runt som och försökte få med allt som behövdes. Till första förlossningen hade vi med oss hur mycket som helst, men inte denna gång. En liten väska med det viktigaste till oss och bebisens väska (som var klarpackad för länge sedan). Vi kom in till Huddinge förlossning kl 05.55. Blev undersökt och jag var 6cm öppen. Jag hade sagt att jag skulle försöka undvika lustgasen denna gång på grund av att jag spydde så mycket av den förra gången. Värkarna kom allt tätare och den "skönaste" ställningen var hängande på Oggi. Efter ett litet tag fick jag en sorts gåstol, så det blev samma position som när ja hängde på Oggi. Vid ett tillfälle skriker jag rätt ut "Ge mig eppppiiiiduuuraaaaaaleeennnn!"

De informerade mig om att det skulle ta ett tag, och frågade om jag ville ta lite lustgas så länge. Jag var för svag och hade för ont för att tacka nej. Helt plötsligt befann sig ett härligt lugn i mig och jag låg i sängen. Halleluja för lustgas, min bäste vän! Jag fick epiduralen 09.20. 09.43 låg Milica på mitt bröst efter 12 minuter krystvärkar. Så epiduralen hann inte börja värka, blev jag informerad om efteråt. Där låg hon. Min andra lilla prinsessa. Varm och klibbig på mammas bröst. Lyckan var total och jag både grät och skrattade samtidigt.

Men va segt det blev efter det. De började förklara att jag blödde mycket och att de inte visste vartifrån blödningen kom. Yes, nu kommer jag dö här i förslossningssängen tänkte jag. Läkare kallades in och Milica togs ifrån mig och lustgasmasken sattes återigen i min hand. Som tur var kunde jag se Oggi sitta i en fotölj nära och höll i Milica. Jag kommer ihåg att jag var hög som ett hus och ändå skrek jag bara rakt ut av smärta. Kändes som en evighet men det vara "bara" i fem minuter berättade de efteråt. Blödningen kom ifrån livmodertappen som hade skadats på något sätt. Så läkaren var tvungen att gå in och sy. När det hela var över fick vi in mackor, saft och kaffe/te på rummet och jag kunde återigen få Milica i min famn. Efter två timmar blev vi uppkörda till BB där vi skulle sova kvar en natt. Så, där var min lilla förlossningsberättelse. Betydligt kortare och mindre smärtsam. Plus att jag inte spydde något efteråt, trots lustgasen. Men som ni som fött barn vet, så skulle man gå igenom samma sak tio gånger om för sin lilla skrutt som kommer ut. Lyckligaste stunden i ens liv, som precis innan varit den mest smärtsamma stunden i ens liv. Jag skulle göra det igen och igen och igen för mina små tjejer. Dom är mitt allt!

Peace, Love & Vanjis&Millis

Underbart!

Dagarna rullar på så snabbt, Milica blev en vecka igår! Vårt liv är så mysigt just nu, försöker ta vara på varje minut. Jag och Oggi är ett super-team med våra bebisar ;) Mata, borsta tänderna, klä på, leka, mata, söva, mata, leka, duscha, klä på natta...ja så rullar det på. Och den största delen av dagen för mig går åt till att amma och byta blöja. Men så fort Millis sover försöker jag leka och läsa böcker med Vanja. Jag försöker göra allt för att hon inte ska känna sig utanför eller "att mamma bara är med Milica nu".

Just nu sover Vanjis lunch och jag ligger och ammar Millis. Brukar passa på att sova en timme med dem för att ta igen lite sömn. Jag får bra med sömn just nu, helgen var lite kämpig, mina ögon gick typ i kors om dagarna för att jag låg efter med sömnen. Men så blir det ju ibland. Milica gråter mycket sällan, när hon är vaken ligger hon mest och tittar runt och jag känner när det är dags för mat så hon hinner aldrig klaga ;)

Peace, Love and Vanjis&Millis

 

 


Premiär-promenad med bebisarna

Idag var det dags för första besöket på BVC för Milica. Vi packade ner oss och promenerade till Liljeholmens BVC. Lillan sov hela vägen och Vanja var lugn (som vanligt)! Jag vet inte om jag skulle våga ge mig iväg skälv någonstans med båda tjejerna, men det var inga problem när vi var tillsammans alla fyra. Lycka! Det här är verkligen den ultimata lyckan, svårt att beskriva med ord. Måste upplevas! När jag hade fött Vanja var mina hormoner galna, jag grät av lycka stup i kvarten. Nu har det bara hänt några gånger, fick en sån nyss, när jag skulle väcka Milica för att det var matdags. Tårarna bara sprutade av lycka, att se den här lilla prinsessan i sin säng, så vacker och oskuldsfull och att hon är våran är helt sagolikt. Förra året fick vi Vanja och jag undrade vad jag hade gjort för gott här i världen för att få henne. Och nu har vi fått en till och jag ställer mig frågan igen! Kärleken sprudlar här hemma hos familjen Šutić!
.


15 månader

Tiden går för fort. Min lilla skrutta blir 15 månader idag. Suck, det känns som att det var igår "jag låg och vred mig som i Exorsisten" som en vän till mig brukar säga. Kommer ihåg förlossningen, känslan när de la henne på mitt bröst och dagen vi tog hem henne. Kommer ihåg första promenaden, hennes första bad och när hon första gången log. Och nu helt plötsligt går hon, förstår när man pratar med henne och vi leker lekar och sjunger. Min lilla skrutta, mitt hjärta och liv. Grattis på din 15-månaders dag, älskar dig över allt annat!


8 dagar till BF

Men som sagt, så gissar jag att jag kommer gå över tiden och bli igångsatt som med Vanjis :( och jag lovade mig själv att inte hänga upp mig på det beräknade datumet denna gång, men det har jag lyckats med ändå. Kom nu bebis, kom nuuuuu ;)


Inviger min fotostudio

Jag fick den underbaraste presenten av min kära man när jag fyllde 30 för några veckor sedan. Nu invigde jag den, med att fota mig själv och min stora mage. Oggi hjälpte till och vi fick det ganska bra tillslut för att vara första gången med utrustningen. Det är lite en dröm som gick i uppfyllelse att ha dessa verktyg. Nu kan jag fota tills jag storknar. Min kära blogg har inte sett några fina bilder på länge, bara massa iPhone bilder. Sorry för det, ska försöka bättra mig. Bilden ovan i toppen är från photoshooten, vad tycks? 

Peace, Love & Photoshoots


Du kan komma nu lilla bebis

Vi väntar på dig och allt är klart här hemma, så du kan komma nu :) Mamma börjar bli otålig och din syster klappar på magen varje dag och vill träffa dig! Vi längtar!

Måste få gratta min gamla vän Eliane som fick sin efterlängtade lilla flicka igår kl: 12.04! Grattis och välkommen till världen lilla Ella! Snart har du en liten kompis också <3




Mitt hjärta!


Boar.

Jag känner att jag boar och boar. Fixar och donar här hemma. Vill att saker och ting ska vara fint och fräscht när liten bebis kommer. Syr nya sängkläder till Vanjis och bebis i samma fina tyg som jag hittat. Köpte ett babygym som redan ligger på golvet i vardagsrummet. Vanjis undrar nog vad det är för nåt egentligen. Hon sitter i det någon gång per dag och ser lite fundersam ut. Hon måste ju undra vad den ska vara bra för :) Mitt lilla hjärta, jag älskar henne så att det gör ont i hjärtat!


1 månad

Inom exakt en månad kommer bebis vara hos oss. Eftersom jag nästan räknar med att gå över tiden och bli igångsatt den 15:e dagen. Alltså den 28 september. Det är den 29 augusti idag, så det blir exakt en månad ;) Läääängtaaaaarrrrr! Jag är så nyfiken på hur hon ser ut, kommer hon vara lika mörk som Vanja när hon föddes? Kommer de vara lika varandra? Jag håller på att spricka av nyfikenhet. Jag vill träffa dig nu min lilla bebis, nu, nu, nu! Det känns som att Vanja på nåt sätt förstår att jag har en bebis i magen. Jag läser en bok för henne om att få ett syskon och leker med hennes docka. Nu bär hon själv runt på sin docka, kramar och pussar den och drar den i sin vagn. Det är ju så sött så att jag dör! Undra hur hon kommer ta lillans ankomst? Peace, Love & Vanjis


Check, check, check

Nu är allt klart och förberett för bebisens ankomst. Det var inte så mycket att göra, men ändå lite. Köpa ny spjälsäng, köpa lite kläder, ta fram och tvätta Vanjas bebiskläder samt köpa en ny sängmobil. Ja, det var väl det! ;) BB-väskan också packad! (försöka) planera vad vi gör med Vanja när det är dags att åka in. Allt klart!

Check, check & check!

 


Förvärkar?

Vid två tillfällen nu sista veckan har jag fått som kraftig mensvärk. Det värker ett tag, går bort och kommer tillbaka. Så håller set på några gånger och sen försvinner det helt. Igår kväll fick jag det igen. Kan det vara någon sorts förvärkar tro? Med Vanja blev jag igångsatt och innan det hade kroppen inte visat en enda vink på att det var dags. Så jag vet inte riktigt hur det funkar... Det vore kul att slippa bli igång satt denna gång, så snälla, underbara bebis i magen, kom när det är beräknat! :) Inför förlossningen känner jag verkligen olika från dag till dag. Ena dagen ser jag fram emot det, (det är ju trots allt är helt otrolig upplevelse). Andra dagen tänker jag på det och undrar hur jag vågar utsätta mig för det IGEN! Annars försöker jag bara njuta av sista tiden av graviditeten. Antagligen (enligt vår plan) sista gången jag är gravid ;) och det kanske låter konstigt, men jag gillar att vara gravid. Det är en härlig känsla, trots lite krämpor och konstiga åkommor som dyker upp. Att mina ben ser blå-slagna ut av alla åderbrock som ploppat upp gör inget, det är min bebis värt tiotusen gånger om. Förbered dig lilla skrutt, snart får du komma ut och träffa din underbara storasyster, mor & far! Peace, Love & Babysisters


Glömde bilden ;)


"Mina första år" bok

Äntligen! Nu kan alla blivande föräldrar eller de som vill köpa en fantastisk present till blivande föräldrar andas ut. Den perfekta "Mina första år bok" finns på Akademibokhandeln. Jag köpte en fin till Vanja, och har letat och letat efter en som jag gillar till nya bebisen. Men har inte hittat någon förrän idag. Halleluja! Den är helt fenomenal inuti, med plats för bilder, BB-armband, födelsedagskort-ficka, släktträd, små fotoalbum och mycket mycket mer kul. Bästa köpet! Peace, Love & Akademibokhandeln


MVC

Idag var det dags att gå till mitt näst sista mvc besök. Läskigt hur lite tid det egentligen är kvar, fyra veckor till BF. Jesus! Magen växer fint och exakt enligt kurvan :) Vågen visade 83,4. Smickrande siffra, inte sant?! Tills nästa gång ska jag tänka på om det är något jag önskar till förlossningen som ska skrivas in i journalen. Jag skrev inget förlossningsbrev första gången så det blir inget nu heller. Jag vill bara att hon lägger till i journalen att de ska göra allt för att jag inte spricka. För det var fasiken det som gjorde ont första gången så att jag ville dö. Så den smärtan hoppar jag gärna över denna gång, det räcker med att föda känner jag. Och jag ska försöka hoppa över lustgasen denna gång. Den funkade fenomenalt med Vanja, men jag spydde som en gris hela dagen efter. Och det vill jag gärna slippa, får se om jag klarar mig igenom smärtorna utan den fantastiska lustgasen ;) Peace, Love & BF


Vecka 30

Veckorna rullar på och nu börjar det kännas att man är gravid. Det trycker neråt, känns som att bara magen väger 20 kilo som man ska släpa på. När jag bär Vanja, sitter hon typ ovanpå magen och ibland känner jag hur bebisen sparkas just då. Då brukar jag säga till Vanja "Känner du hur lillasyster sparkar!" Undra om hon förstår något?! Måste boka tid på BVC för att prata om det som komma ska. Att få barn så nära inpå varandra kräver kanske något speciellt att tänka på. Vanja ska snart börja sova i sitt egna rum, har läst att man inte ska göra det för nära inpå det att syskonet föds för då känner sig första barnet utstött. Så jag vill inte göra några sådana missar. Vill göra allt rätt så att Vanja inte mår dåligt av att få en lillasyster.

Idag solade jag med mor min när Vanja sov två timmar i vagnen mitt på dagen. Brände magen hehe. Får se om den hinner bli lika brun som när jag var gravid med Vanja ;)

Peace, Love & Sisters


Mammi-update

97 dagar kvar (+14 som jag garanterat kommer gå över) tills vår andra lilla tjej kommer till världen! Längtar!


Tidigare inlägg
RSS 2.0