Stress?

Hörde något intressant på tv4 igår morse av barnpsykologen Jenny Klefbom. Det pratades om stress för barn i olika åldrar och vad föräldrarna ska tänka på så för att minska stressen för barnen. Hon nämnde även att spädbarn mellan 0-6 månader inte behöver så mycket stimulans som många idag tror att de behöver. "Det räcker mycket väl att ligga i sängen och mysa hela dagarna fram till det att barnet är sex månader" sa Jenny Klefbom. Och att man absolut inte ska ha bebisen utåt i bärselet. Det hörde jag när Vanja vad bebis, så när hon var fyra månader började jag ha henne utåt ibland, och då endast korta stunder sen satte jag henne inåt igen. Jag hade hört att de inte orkar med alla intryck de får och de kan inte smälta allting och på så sett blir de stressade. Lika så att titta på tv när de är så små. De kan inte smälta allt som händer på tv:n med ljus och ljud. Så idag har jag och Milica bara legat i sängen heeela dagen. Vi lämnade Vanja vid nio på dagis, sen låg vi i stora sängen hela dagen, åt, lekte, busade, sov, åt, lekte busade och sov. Det sista jag vill göra är att stressa mitt barn. Vem vill ha en stressad mamma. Jag försöker verkligen vara lugn fastän jag ibland känner mig stressad. Det är ju bra för mig också att inte stressa, så det kan ju vara bra att arbeta på. Jag anser mig inte som en stressad person. Jag tycker att det är otroligt viktigt att passa tider, så om planeringen blivit dålig och vi är sena till något blir jag stressad. Men annars känner jag mig superlugn, något jag även vill att mina tjejer ska vara.

När Vanja var bebis, gav jag henne baby-massage varannan kväll ungefär (som de lärde oss på bvc). Då ska man vara i sovrummet, lite mörkt och ingen tv, mobil eller liknande på. Bara jag, bebisen, babyolja och massage. Långsamt, långsamt och prata lugnt och tyst med bebisen. Vanja älskade det! Och så var hon ju en väldigt lugn bebis också. Jag ska börja med samma sak med Milica tänkte jag. Jag går in i sovrummet när jag ska amma henne så att hon känner lugn och inte blir stressad när hon ska äta. Jag vill verkligen att de ska hitta sitt egna lugn och känna sig starka och trygga. Det känns som en bra grund för dem!

Mina spekulationer bara :) Man hör väldigt mycket från olika håll om hur man ska göra och inte göra med sin bebis. Sen får man väl ta emot det man tycker låter vettigt och hoppas att det funkar. Men funkar det inte, får man väl tänkte om och prova något annat. Kanske något att tänka på om man har en bebis som skriker och inte känner sig lugn. Han eller hon kanske är stressad. Häpp!

Peace, Love & BabyLove

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0