Akuten.

Då satt man på akuten då med min minsta bebis. Helvete! Hon har varit snorig ett tag nu, men för några dagar sedan blev det värre med hosta som övergick i riktig rosslig hosta. För några nätter sedan började det låta l luftstrupen på henne när hon andades. I förrgår var vi på närakuten i Liljeholmen. Där fick hon medicin som skulle vidga luftstrupen på henne så att hon kan andas lättare. Hon bad mig vara uppmärksam på tecken som kan tyda på RS-viruset (som jag är totalt skräckslagen för, då min mista bror insjuknar riktigt allvarligt i det när han var 4 månader och fick ligga på sjukhus länge och slutade andas ett antal gånger). Skulle hon få feber, bli slö och bröstkorgen skulle höja sig mer än vanligt skulle vi åka in akut. Idag var jag och Milica hemma och hon jobbar lite kinkig (vilket hon aldrig är) hon började hosta och hosta och hosta. Jag såg att hon blev röd l ansiktet och fick ingen luft. Jag dunkade henne i ryggen, och såg att det kom ut slem ur munnen så jag stoppade in mina fingrar i munnen och drog ut en massa slem. Hon storgrät och jag slängde mig på telefonen och ringde sjukvårdsupplysningen. De bad mig åka in direkt till akuten. Jag slängde mig in i en taxi med en skrikande Millis och Oggi åkte och hämtade Vanja från dagis. De gjorde en första undersökning och nu får vi bara vänta på att det blir vår tur för att träffa doktorn. "Du har väl med dig en bra bok, räkna med några timmar" sa sköterskan. Så vi får väl se hur länge jag och min skatt blir kvar här!


Ge mig allt istället...

...och låt mina tjejer vara friska. Ge mig all feber, förkylningar, värk, hosta och öroninflammationer. Igår var det dags för min lilla Vanjis (som precis blivit frisk) att få ont igen. Hon somnade fint vid 19 som vanligt, vid tio vaknade hon, och till en början gnällde hon bara. Jag och O turades om att gå in och prata, klappa och bädda ner henne flera gånger om. Men efter ett tag hörde jag på henne att allt inte var som det ska, så jag frågade om hon hade ont någonstans. Hon nickade och jag frågade "Var älskling, kan du peka vart du har ont?" Då tog hon sig för örat.
Öroninflammation. Fan! Då kan man inte ligga ner, det visste jag men vi ringde sjukvårdsupplysningen. Alvedon, Ipren och sova sittandes. Yeeei! Klockan 02.00 somnade hon tillslut i min famn när jag stod rakt upp och ner och kramade henne med huvudet vilande på min axel. Vi la massor med kuddar under ena halvan av hennes madrass, den stod rakt upp. Där lyckades jag få ner henne och bäddade om henne så att hon inte skulle ramla åt sidorna. Min stackars lilla tjej. På morgonen åkte vi till närakuten och fick penicillin. Hon är pigg annars, bara att det är jobbigt tt ligga rakt och sova, men under dagtid är hon helt som vanligt. Gå över fort öroninflammations-helvete och lämna min bebis ifred! (Ursäkta språket, tycker att min lilla tjej redan har kämpat så mycket senaste veckan, så det räcker nu!)
.
Själv mår jag mycket bättre, åkte på en 'baktriell inflammation i nedre delen av luftstrupen' och fick penicillin jag med. Som sagt, sjukstuuuuugaaaaaaa!
.
Idag fick min lilla Millis sitta i barnmatstolen för första gången och smaka på smakportioner. Potatispure dag 1 av 3. Hon gjorde lite miner, men hon verkade tycka om det. Efter tre dagar blir det morotspure, sen får vi se vad hon ska för smaka hehe. Min lilla ängel <3
.


Sjukstuga.

Efter dagis i torsdag har Vanja varit jätte sjuk. Genomförkyld och 40 graders feber :( som vägrade ge sig under tre dygn. Inga Alvedon eller Ipren hjälpte. Baddade hennes ansikte med kalla blöta handdukar och det gillade hon inte speciellt mycket. Hon har knappt ätit något heller, lite yoghurt och nån kaka och en himlans massa vatten. Hon har varit jätte duktig på att dricka stora mängder vatten och det är det viktigaste enligt sjukvårdsupplysningen som jag ringt till ett antal gånger. En tripp till akuten har vi hunnit med också. En dag var det extra jobbigt, hon var helt röd i ansiktet, kroppen kokade och drägglade jätte mycket. Det visade sig att hon bara har något virus, så vi skulle fortsätta som vi gjort med febernedsättande.
.
Idag är det tisdag och hon är fortfarande hemma, febern har lagt sig, men hon är genomförkyld och hängig. Trots att hon haft det riktigt jobbigt måste jag få säga att hon har varit så duktig. Hon har knappt gnällt eller gråtit. Hon har bara velat ha närhet. Hon har alltid sovit sina vanliga tider i sin säng men nu när hon varit sjuk har hon för första gången sovit i vår säng. En eftermiddag kröp hon ihop och somnade. Har aldrig hänt. Hon har heller aldrig somnat i mitt knä, men nu hände det också en gång. Alltid första gången för allt :) Mitt lilla hjärta, hon är verkligen en stark tjej! Undra vart hon fått ser ifrån? ;)
.
Milica (tar i trä) mår fortfarande bra! Men jag åkte på en härlig förkylning, helt täppt och ont i halsen. Hela kroppen värker. Jätte kul när man har två små att ta hand om... Om en timme ska Vanjis sova lunch och då lägger jag mig med Milica och sover. Igår sov vi tre timmar mitt på dagen hehe, kan ju alltid hoppas att det blir så idag med!
.
Hoppas att ni håller er friska! Peace, Love & Sjukstuga


Stress?

Hörde något intressant på tv4 igår morse av barnpsykologen Jenny Klefbom. Det pratades om stress för barn i olika åldrar och vad föräldrarna ska tänka på så för att minska stressen för barnen. Hon nämnde även att spädbarn mellan 0-6 månader inte behöver så mycket stimulans som många idag tror att de behöver. "Det räcker mycket väl att ligga i sängen och mysa hela dagarna fram till det att barnet är sex månader" sa Jenny Klefbom. Och att man absolut inte ska ha bebisen utåt i bärselet. Det hörde jag när Vanja vad bebis, så när hon var fyra månader började jag ha henne utåt ibland, och då endast korta stunder sen satte jag henne inåt igen. Jag hade hört att de inte orkar med alla intryck de får och de kan inte smälta allting och på så sett blir de stressade. Lika så att titta på tv när de är så små. De kan inte smälta allt som händer på tv:n med ljus och ljud. Så idag har jag och Milica bara legat i sängen heeela dagen. Vi lämnade Vanja vid nio på dagis, sen låg vi i stora sängen hela dagen, åt, lekte, busade, sov, åt, lekte busade och sov. Det sista jag vill göra är att stressa mitt barn. Vem vill ha en stressad mamma. Jag försöker verkligen vara lugn fastän jag ibland känner mig stressad. Det är ju bra för mig också att inte stressa, så det kan ju vara bra att arbeta på. Jag anser mig inte som en stressad person. Jag tycker att det är otroligt viktigt att passa tider, så om planeringen blivit dålig och vi är sena till något blir jag stressad. Men annars känner jag mig superlugn, något jag även vill att mina tjejer ska vara.

När Vanja var bebis, gav jag henne baby-massage varannan kväll ungefär (som de lärde oss på bvc). Då ska man vara i sovrummet, lite mörkt och ingen tv, mobil eller liknande på. Bara jag, bebisen, babyolja och massage. Långsamt, långsamt och prata lugnt och tyst med bebisen. Vanja älskade det! Och så var hon ju en väldigt lugn bebis också. Jag ska börja med samma sak med Milica tänkte jag. Jag går in i sovrummet när jag ska amma henne så att hon känner lugn och inte blir stressad när hon ska äta. Jag vill verkligen att de ska hitta sitt egna lugn och känna sig starka och trygga. Det känns som en bra grund för dem!

Mina spekulationer bara :) Man hör väldigt mycket från olika håll om hur man ska göra och inte göra med sin bebis. Sen får man väl ta emot det man tycker låter vettigt och hoppas att det funkar. Men funkar det inte, får man väl tänkte om och prova något annat. Kanske något att tänka på om man har en bebis som skriker och inte känner sig lugn. Han eller hon kanske är stressad. Häpp!

Peace, Love & BabyLove


PHOTO ♛

 Tänkte bjuda på lite bilder som jag tagit. De två första är på Milica och de har jag tagit i min lilla photostudio som jag fick när jag fyllde 30. De två sista, med Vanja i magen, fotade jag utan studio, bara en kamera och en tygbit till bakgrund ;) Vad tycks? 
 
Peace, Love & Photo






 
 
 
 

Kickstart!

Gott nytt år på er allesammans. God fortsättning! Hoppas ni har haft det fint under helgerna som varit. Själv har jag haft det superdupermysigt. Julafton hos moster med heeela tjocka släkten (på mammas sida) och juldagen i Norrtälje hos mammas karl. Nyårsafton hemma med min fina lilla familj och bror och hans tjej. Riktigt lyckat nyår! Har ni lagt några nyårslöften? Jag brukar göra det, men år gjorde jag det ej, har förstått att jag aldrig tar tag i just det, bara på grund av att jag lagt ett nyårslöfte... Sån är jag, måste bestämma mig helt innan jag ändrar nåt, kan inte göra det bara på grund av att det är nytt år. 
 
Som många vet la jag om kosten för snart tre år sedan och kastade ut nästan alla kolhydrater och lyckades gå ner 14 kg. Sen blev jag gravid med Vanja, fortsatte på samma sätt och det gick bra. Men någonstans efter att Vanja föddes började jag alltför ofta göra "felsteg". Under viktnedgången (ca 6 mån) var jag stenhård. Inte en kolhydrat över vad som är "ok" och inte ett enda "felsteg". Det måste man vara för att lyckas, det går inte att börja med att fuska, då misslyckas man garanterat. Men under Milicas graviditet har det spårat ut sakta men säkert. Jag åt bröd, sött och annat onödigt. Vilket gjorde att jag har många kilon kvar nu, tre månader efter förlossningen. Efter att Vanja föddes blev jag av med varenda kilo som jag gick upp. Utan att göra någonting måste jag ju få tillägga, förutom att hoppa över alla läskiga carbs. Hursomhelst, nu under jul- och nyårshelgerna har det spårat ur helt. Måste erkänna att jag fått ett riktigt återfall och är tillbaka i sockerberoende-träsket! Jag ser botten där nere, så jag tänkte försöka ta mig upp innan jag ligger där nere och fläskar igen som en valross. Kickstart! Igår var dag 1: frukost 2 kokta ägg & majonäs, 1 kopp te. Lunch: lite sallad med kycklingröra av majo, gräddfil och senap. Middag: köttfärsbiff med fetaost och tzatziki. Jag känner ju verkligen vad det vita giftet (socker) gör i min kropp. När man blir hungrig när man äter kolhydrater (vilket man blir mycket ofta) så blir man ju tokhungrig. Magen kurrar och det känns som att man inte ätit på en vecka. Så blir det inte när man kastar ut alla dåliga kolhydrater. Man kanske blir lite hungrig men absolut inte som jag beskrev precis. Efter ett tag blir man inte hungig så ofta, en del som äter såhär hoppar till och med över lunchen för att man håller sig så mätt på det här sättet. Men jag har alltid ätit lunch faktiskt, men jag vet inte om det är av vana eller om jag behövt det...
 
Jag ska försöka uppdatera lite oftare om hur det går med viktnedgången. Redan idag, dag 2 börjar den uppblåstheten försvinna, som man känner när man äter kolhydrater. Bara den kännslan, att bli av med uppblåstheten är fantastisk. Igår mätte jag mig också, så man kan hålla lite koll ;) Nu ska fettet bort! Häpp!
 
Peace, Love & LCHF

RSS 2.0