Fettot!

Tänkte tillägna dagens lilla skrivstund till att prata om övervikt. Hemskt! Egentligen. Och det känns som att jag får säga det och skriva om det utan att någon ska ta illa upp eftersom jag har egen erfarenhet av det. Jag hoppas att det är ok. Pratar endast av egna erfarenheter och mina tankar kring detta ämne. Jag kan låta lite osmidig i mitt sätt att uttala mig angående detta för det upprör mig, fastän jag själv varit ett riktigt fetto. Fetto för mig är när jag ställde mig på vågen och den visade 84 kilo. 84 kilo och 170 lång! Jesus, jag ville bara sjunka genom marken och aldrig mer visa mig för folk. Inte för att det kom helt otippat, men det var ändå som en rak höger i magen så att jag tappade andan. Jag har aldrig varit en "sån" som "inte vet varför hon är fet". Jo då, jag vet och har hela tiden vetat varför jag sett ut som en valross på stranden och ville helst bara ligga i vassen utan att synas för allmänheten. Jo då jag har vetat. Jag åt nämligen utan stopp. Kunde äta sötsaker tills det sprutade ut ur öronen. Någon gång när jag nämnt detta högt, säger någon fin, smal "Det kan jag också göra ibland". Nej, nej, du smala, fina "Du vet inte vad jag pratar om". Jag kunde (i smyg ska sägas) äta en Big Pack glass (2kg) och lösviktsgodis på det utan problem. Eller ja...jag mådde illa efteråt. Fysiskt illa att jag ville spy (men gjorde det aldrig) och så mådde jag psykiskt dålig. Om jag ville ligga i vassen med alla andra fetton innan och må dåligt, mådde jag tio gånger värre efter glass- och godisintaget. Vidrigt! Hur kunde jag vara så vidrig?

Jag har ändå växt upp i en hälsosam familj och miljö. Men bra, hemlagad mat och endast lite lördagsgodis på lördagarna. Har alltid ätit normala portioner. Tränade sporter tidigt och har alltid hållt igång och varit smal och tränad. Och mått mycket bra!

När en kompis köpte Snickers i kiosken när vi gick i åttonde klass kommer jag ihåg att jag undrade hur hon kunde få i sig hela den. Hon var för övrigt mycket överviktig redan i 13 års ålder :( Men för mig var det ett mysterium hur hon kunde äta hela Snickersen på en vardag efter skolan...

Jag har tusen gånger försökt gå igenom vad som "hände med mig" egentligen? När gick allt utför, vad triggade igång detta sjuka betéende? Första minnet som jag kommer ihåg av detta var i tredje ring i gymnasiet som min dåvarande pojkväns mamma började på Viktväktarna och rasade ner i vikt. Jag tyckte jag gått upp lite (70 kilo och 170 lång. VIlket för övrigt är nära min drömvikt i dag). Det var några månader kvar till studenten och jag hoppade på Viktväktar-tåget. Följde det noga och tyckte det var superkul. Rasade självklart i vikt! 10 kilo på tre månader. Yeeeiii! Jag kände mig supersnygg! Och när jag kollar på bilderna, så var jag ganska het måste jag få erkänna hahaha ;)

Det höll sig i cirka två år och sen började vågen visa högre och högre siffror. Jag var nu runt 20 och började vantrivas med mig själv. Någonstans här hade jag ett riktig as till pojkvän och jag vet inte om jag började må dåligt generellt och att jag började tröstäta. Antagligen. För när det tog slut mellan oss två år senare hoppade jag på Viktväktar-tåget igen. Denna gång gick det inte lika bra, kommer ihåg att jag fuskade och "missade" invägningarna hos Viktväktarna. Och alla vet ju, att börjar man med att fuska så är det mycket svårt att komma på rätt bana igen. Men på nåt sätt lyckades jag väl gå ner några kilo och så var jag i Grekland hos min pappa som alltid satte mig på diet när jag var där :) När jag kom hem kände jag mig ganska bra igen, kommer inte ihåg vad vågen visade men jag mådde rätt bra ändå. Träffade en ny pojkvän och här någonstans eskalerade det mycket snabbt. Han var inte alltid så snäll och tryckte lätt ner mig och jag skulle inte "synas" för mycket. Klagade på korta kjolar och urringade tröjor. Helst skulle jag nog ha gått i burka för att göra honom glad. Han hade alltid köket fullt med sötsaker. Glass, kakor, choklad, godis, chips, chilinötter...you name it! Och jag började utveckla mitt bottenlösa jag. Här någonstans åt jag för första gången två kilo glass och sen lösviktsgodis efter det. Två år senare tog det slut och jag var i princip ett fetto fram tills det att jag träffade min MAN! Vår första sommar åkte vi till Grekland och jag kommer ihåg att vi beställde in varsin (stor) Banana-split. Oggi orkade inte äta ens hälften. Jag slukade min OCH hans. Min pappa sa till oss på sin brutna grek-svenska - "Tills nästa sommar, MÅSTE ni ner i vikt!". Jag kommer ihåg att jag inte brydde mig så mycket om det. Men när vi kom hem och såg bilderna från sommaren undrade jag hur jag kunde befinna min på en allmän badplats i bikini?! Hur kommer det sig att ingen skrek äckliga kommentarer efter mig eller snällt bad mig lämna badstranden för att jag äcklar folket?! haha det låter illa, men så tänkte jag.

Hepp hepp, Oggi hittade något som heter LCHF och började följa det. RAAAASADE i vikt! Medans jag samtidigt hoppade på Viktväktar-tåget och...NADA hände. Inget verkligen! Ett halvår senare var jag och kärleken i Dubai. Han - smal och snygg och åt fortfarande enligt LCHF (som jag för övrigt inte trodde på). Jag - såg ut som något som havet spolat upp på stranden som egentligen borde ligga på havets botten. 84 kilo odefinierbart!

När vi kom hem slängde vi ut varenda kolhydrat vi hade i hemmet. Rensade skafferi och kyl och startade mitt nya liv på en söndag. Jag rasade inte lika snabbt som min man men jag mådde super bra, tre månader senare är vi på Cypern och jag kan äntligen titta på mina semesterbilder utan att må illa. Det såg ju riktigt bra ut tyckte jag. Vi fortsatte givetvis äta enligt LCHF hemma och mådde bra. Sommaren efter är vi i Canada och vågen visar 69 kilo. Lycka! Vilken lycka! När vi kom hem och tittade på semesterbilderna såg jag inte att det var jag på vissa bilder. Och på en del trodde jag att jag retuscherat dem. Men icke. Det var jag, mitt riktiga jag. Finally!

En månad senare kissar jag ett "plus" på graviditets-stickan. Lycka igen, jag var gravid. Exakt enligt planen! Det var lite kämpigt psykiskt faktiskt när vågen började visa högre och högre siffor. Men efter några månader gick det över. Jag skulle ju bli mamma, det absolut bästa som går att bli här i livet. Struntade i vad vågen visade men åt fortfarande lchf, med enstaka "fel-steg" om jag var på middag eller fest. 16 kilo gick jag upp under graviditeten. 86 kilo visade vågen när jag kom in på BB och skulle föda. Två veckor senare hade jag gått ner, tolv av dem redan. Några veckor senare var jag tillbaka runt 70 men kände mig betydligt större än tidigare. Jag ammade och var hungrig jämt, det var svårt att hålla vår "vanliga" lchf sätt att äta. Jag åt oftare och gick upp nåt kilo faktiskt. Sen var det dags att bli gravid igen. I dag har jag två månader kvar tills jag ska föda min andra bebis och vågen visar 80 kilo. Redan. Fan. Sex kilo kvar tills vad jag vägde när jag skulle FÖDA Vanja. Hur ska detta gå? Kommer garanterat komma över 90 kilo denna gång. Shit! Nej...

Men jag ser ändå ljuset i fetto-tunneln. Jag har mitt verktyg och jag ska använda det väl så fort jag fött och känner mig kry. Min man och LCHF förändrade mitt liv och min sjuka syn på vad jag stoppar i munnen. Jag har honom att tacka för resten av mitt liv! Aldrig mer kolhydrat-livet som jag levde. Aldrig någonsin!

Oj så långt detta blev, mitt längsta någonsin. Hoppas att jag inte tråkade ut er eller trampade någon på tårna med mina klumpiga uttalanden (om mig själv). Jag har en tendens att skämta grovt om hur jag såg ut. Hoppas ni förstår!

Peace, Love & LCHF

Kommentarer
Postat av: Karin

Katta, det heter charmigt rund=) inte fet! Det är aldrig kul att ha de där extra kilona. Man känner sig aldrig fin, frisk och kry. men under graviditeten ska du inte ha de minsta ångest över att du går upp. Och du ligger i lä. Jag gick upp 32 kilo :( jag trodde ALDRIG jag skulle passera 100 kilo!!! 0,1 ton liksom!!! OMG!!!! Du kommer rasa de flesta kilona när du ammar och sen är du tillbaks på din ursprungsvikt. Själv har jag typ 10 kilo kvar och är totalt omotiverad att ta tag i det hela. Jag gör det efter nummer 2 om det nu inte tar flera år innan jag blir gravid igen :P

2012-07-20 @ 07:56:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0