Sjukstugan stängd för denna gång!

Vi får väl se när nästa öppnar igen. Hoppas det dröjer lääääänge! Apropå sjukstuga, igår kväll fick jag huvudvärk och jag kände att det inte var en "vanlig" huvudvärk. För en tio år sedan ungefär började jag få alvarliga migränattacker. Och jag gick till en specialist och vi försökte komma fram till vad det var som utlöste dessa. Tillslut kom vi fram till att det var mina mini-piller som jag åt då, så jag slutade med dem och poff så var migränerna borta och kom inte tillbaka på många år...föräns igår. H&€"=*?e! Tog en ipren (kan inte ta så mycket annat starkare eftersom jag ammar.) Men jag känner hur det bara ökar och ökar i smärta. Det trycker mot mitt vänstra öga och då förstod jag att det var migrän och ingen vanlig huvudvärk. Min mamma var här som tur var så hon diskade efter middagen och Oggi dushade Vanja och nattade henne medans mamma tog hand om Milica. Jag var helt borta, la en blöt, iskalla handduk över pannan och försökte tänka på annat. Jag började må illa. Jag kräktes alltid jätte mycket när jag hade mina migrän-attacker förut. Ett toalettbesök senare, var jag tvungen att amma Milica liggande i sängen, när vi var klara kom Oggi och hämtade henne. Jag deckade i två timmar. Vaknade vid 21 tiden och kände mig som pånytt född. Vad hade hänt? Har bara svaga minnen av tidigare på kvällen. Heeeelt sjukt! Och SÅ läskigt, tänk om det skulle hända om jag var ensam hemma, jag orkade knappt hålla i Milica. Tänk att vara hemma med två barn ensam om det skulle hända. Ush, bara tanken skrämmer mig. Jag satte in spiral för cirka tre veckor sedan, jag hoppar verkligen inte att det är det som spökar och framkallade migränen. Får jag ett till anfall inom en kort tid måste jag ta ut den och få något annat. Det här fungerar inte i så fall! Hoa!
 
Hoppas att ni mår bra i februarikylan. Snart, snart, snart så är det vår! Håll ut! :D
 
 
 
 
 

Akuten.

Då satt man på akuten då med min minsta bebis. Helvete! Hon har varit snorig ett tag nu, men för några dagar sedan blev det värre med hosta som övergick i riktig rosslig hosta. För några nätter sedan började det låta l luftstrupen på henne när hon andades. I förrgår var vi på närakuten i Liljeholmen. Där fick hon medicin som skulle vidga luftstrupen på henne så att hon kan andas lättare. Hon bad mig vara uppmärksam på tecken som kan tyda på RS-viruset (som jag är totalt skräckslagen för, då min mista bror insjuknar riktigt allvarligt i det när han var 4 månader och fick ligga på sjukhus länge och slutade andas ett antal gånger). Skulle hon få feber, bli slö och bröstkorgen skulle höja sig mer än vanligt skulle vi åka in akut. Idag var jag och Milica hemma och hon jobbar lite kinkig (vilket hon aldrig är) hon började hosta och hosta och hosta. Jag såg att hon blev röd l ansiktet och fick ingen luft. Jag dunkade henne i ryggen, och såg att det kom ut slem ur munnen så jag stoppade in mina fingrar i munnen och drog ut en massa slem. Hon storgrät och jag slängde mig på telefonen och ringde sjukvårdsupplysningen. De bad mig åka in direkt till akuten. Jag slängde mig in i en taxi med en skrikande Millis och Oggi åkte och hämtade Vanja från dagis. De gjorde en första undersökning och nu får vi bara vänta på att det blir vår tur för att träffa doktorn. "Du har väl med dig en bra bok, räkna med några timmar" sa sköterskan. Så vi får väl se hur länge jag och min skatt blir kvar här!


Ge mig allt istället...

...och låt mina tjejer vara friska. Ge mig all feber, förkylningar, värk, hosta och öroninflammationer. Igår var det dags för min lilla Vanjis (som precis blivit frisk) att få ont igen. Hon somnade fint vid 19 som vanligt, vid tio vaknade hon, och till en början gnällde hon bara. Jag och O turades om att gå in och prata, klappa och bädda ner henne flera gånger om. Men efter ett tag hörde jag på henne att allt inte var som det ska, så jag frågade om hon hade ont någonstans. Hon nickade och jag frågade "Var älskling, kan du peka vart du har ont?" Då tog hon sig för örat.
Öroninflammation. Fan! Då kan man inte ligga ner, det visste jag men vi ringde sjukvårdsupplysningen. Alvedon, Ipren och sova sittandes. Yeeei! Klockan 02.00 somnade hon tillslut i min famn när jag stod rakt upp och ner och kramade henne med huvudet vilande på min axel. Vi la massor med kuddar under ena halvan av hennes madrass, den stod rakt upp. Där lyckades jag få ner henne och bäddade om henne så att hon inte skulle ramla åt sidorna. Min stackars lilla tjej. På morgonen åkte vi till närakuten och fick penicillin. Hon är pigg annars, bara att det är jobbigt tt ligga rakt och sova, men under dagtid är hon helt som vanligt. Gå över fort öroninflammations-helvete och lämna min bebis ifred! (Ursäkta språket, tycker att min lilla tjej redan har kämpat så mycket senaste veckan, så det räcker nu!)
.
Själv mår jag mycket bättre, åkte på en 'baktriell inflammation i nedre delen av luftstrupen' och fick penicillin jag med. Som sagt, sjukstuuuuugaaaaaaa!
.
Idag fick min lilla Millis sitta i barnmatstolen för första gången och smaka på smakportioner. Potatispure dag 1 av 3. Hon gjorde lite miner, men hon verkade tycka om det. Efter tre dagar blir det morotspure, sen får vi se vad hon ska för smaka hehe. Min lilla ängel <3
.


Sjukstuga.

Efter dagis i torsdag har Vanja varit jätte sjuk. Genomförkyld och 40 graders feber :( som vägrade ge sig under tre dygn. Inga Alvedon eller Ipren hjälpte. Baddade hennes ansikte med kalla blöta handdukar och det gillade hon inte speciellt mycket. Hon har knappt ätit något heller, lite yoghurt och nån kaka och en himlans massa vatten. Hon har varit jätte duktig på att dricka stora mängder vatten och det är det viktigaste enligt sjukvårdsupplysningen som jag ringt till ett antal gånger. En tripp till akuten har vi hunnit med också. En dag var det extra jobbigt, hon var helt röd i ansiktet, kroppen kokade och drägglade jätte mycket. Det visade sig att hon bara har något virus, så vi skulle fortsätta som vi gjort med febernedsättande.
.
Idag är det tisdag och hon är fortfarande hemma, febern har lagt sig, men hon är genomförkyld och hängig. Trots att hon haft det riktigt jobbigt måste jag få säga att hon har varit så duktig. Hon har knappt gnällt eller gråtit. Hon har bara velat ha närhet. Hon har alltid sovit sina vanliga tider i sin säng men nu när hon varit sjuk har hon för första gången sovit i vår säng. En eftermiddag kröp hon ihop och somnade. Har aldrig hänt. Hon har heller aldrig somnat i mitt knä, men nu hände det också en gång. Alltid första gången för allt :) Mitt lilla hjärta, hon är verkligen en stark tjej! Undra vart hon fått ser ifrån? ;)
.
Milica (tar i trä) mår fortfarande bra! Men jag åkte på en härlig förkylning, helt täppt och ont i halsen. Hela kroppen värker. Jätte kul när man har två små att ta hand om... Om en timme ska Vanjis sova lunch och då lägger jag mig med Milica och sover. Igår sov vi tre timmar mitt på dagen hehe, kan ju alltid hoppas att det blir så idag med!
.
Hoppas att ni håller er friska! Peace, Love & Sjukstuga


Stress?

Hörde något intressant på tv4 igår morse av barnpsykologen Jenny Klefbom. Det pratades om stress för barn i olika åldrar och vad föräldrarna ska tänka på så för att minska stressen för barnen. Hon nämnde även att spädbarn mellan 0-6 månader inte behöver så mycket stimulans som många idag tror att de behöver. "Det räcker mycket väl att ligga i sängen och mysa hela dagarna fram till det att barnet är sex månader" sa Jenny Klefbom. Och att man absolut inte ska ha bebisen utåt i bärselet. Det hörde jag när Vanja vad bebis, så när hon var fyra månader började jag ha henne utåt ibland, och då endast korta stunder sen satte jag henne inåt igen. Jag hade hört att de inte orkar med alla intryck de får och de kan inte smälta allting och på så sett blir de stressade. Lika så att titta på tv när de är så små. De kan inte smälta allt som händer på tv:n med ljus och ljud. Så idag har jag och Milica bara legat i sängen heeela dagen. Vi lämnade Vanja vid nio på dagis, sen låg vi i stora sängen hela dagen, åt, lekte, busade, sov, åt, lekte busade och sov. Det sista jag vill göra är att stressa mitt barn. Vem vill ha en stressad mamma. Jag försöker verkligen vara lugn fastän jag ibland känner mig stressad. Det är ju bra för mig också att inte stressa, så det kan ju vara bra att arbeta på. Jag anser mig inte som en stressad person. Jag tycker att det är otroligt viktigt att passa tider, så om planeringen blivit dålig och vi är sena till något blir jag stressad. Men annars känner jag mig superlugn, något jag även vill att mina tjejer ska vara.

När Vanja var bebis, gav jag henne baby-massage varannan kväll ungefär (som de lärde oss på bvc). Då ska man vara i sovrummet, lite mörkt och ingen tv, mobil eller liknande på. Bara jag, bebisen, babyolja och massage. Långsamt, långsamt och prata lugnt och tyst med bebisen. Vanja älskade det! Och så var hon ju en väldigt lugn bebis också. Jag ska börja med samma sak med Milica tänkte jag. Jag går in i sovrummet när jag ska amma henne så att hon känner lugn och inte blir stressad när hon ska äta. Jag vill verkligen att de ska hitta sitt egna lugn och känna sig starka och trygga. Det känns som en bra grund för dem!

Mina spekulationer bara :) Man hör väldigt mycket från olika håll om hur man ska göra och inte göra med sin bebis. Sen får man väl ta emot det man tycker låter vettigt och hoppas att det funkar. Men funkar det inte, får man väl tänkte om och prova något annat. Kanske något att tänka på om man har en bebis som skriker och inte känner sig lugn. Han eller hon kanske är stressad. Häpp!

Peace, Love & BabyLove


PHOTO ♛

 Tänkte bjuda på lite bilder som jag tagit. De två första är på Milica och de har jag tagit i min lilla photostudio som jag fick när jag fyllde 30. De två sista, med Vanja i magen, fotade jag utan studio, bara en kamera och en tygbit till bakgrund ;) Vad tycks? 
 
Peace, Love & Photo






 
 
 
 

Kickstart!

Gott nytt år på er allesammans. God fortsättning! Hoppas ni har haft det fint under helgerna som varit. Själv har jag haft det superdupermysigt. Julafton hos moster med heeela tjocka släkten (på mammas sida) och juldagen i Norrtälje hos mammas karl. Nyårsafton hemma med min fina lilla familj och bror och hans tjej. Riktigt lyckat nyår! Har ni lagt några nyårslöften? Jag brukar göra det, men år gjorde jag det ej, har förstått att jag aldrig tar tag i just det, bara på grund av att jag lagt ett nyårslöfte... Sån är jag, måste bestämma mig helt innan jag ändrar nåt, kan inte göra det bara på grund av att det är nytt år. 
 
Som många vet la jag om kosten för snart tre år sedan och kastade ut nästan alla kolhydrater och lyckades gå ner 14 kg. Sen blev jag gravid med Vanja, fortsatte på samma sätt och det gick bra. Men någonstans efter att Vanja föddes började jag alltför ofta göra "felsteg". Under viktnedgången (ca 6 mån) var jag stenhård. Inte en kolhydrat över vad som är "ok" och inte ett enda "felsteg". Det måste man vara för att lyckas, det går inte att börja med att fuska, då misslyckas man garanterat. Men under Milicas graviditet har det spårat ut sakta men säkert. Jag åt bröd, sött och annat onödigt. Vilket gjorde att jag har många kilon kvar nu, tre månader efter förlossningen. Efter att Vanja föddes blev jag av med varenda kilo som jag gick upp. Utan att göra någonting måste jag ju få tillägga, förutom att hoppa över alla läskiga carbs. Hursomhelst, nu under jul- och nyårshelgerna har det spårat ur helt. Måste erkänna att jag fått ett riktigt återfall och är tillbaka i sockerberoende-träsket! Jag ser botten där nere, så jag tänkte försöka ta mig upp innan jag ligger där nere och fläskar igen som en valross. Kickstart! Igår var dag 1: frukost 2 kokta ägg & majonäs, 1 kopp te. Lunch: lite sallad med kycklingröra av majo, gräddfil och senap. Middag: köttfärsbiff med fetaost och tzatziki. Jag känner ju verkligen vad det vita giftet (socker) gör i min kropp. När man blir hungrig när man äter kolhydrater (vilket man blir mycket ofta) så blir man ju tokhungrig. Magen kurrar och det känns som att man inte ätit på en vecka. Så blir det inte när man kastar ut alla dåliga kolhydrater. Man kanske blir lite hungrig men absolut inte som jag beskrev precis. Efter ett tag blir man inte hungig så ofta, en del som äter såhär hoppar till och med över lunchen för att man håller sig så mätt på det här sättet. Men jag har alltid ätit lunch faktiskt, men jag vet inte om det är av vana eller om jag behövt det...
 
Jag ska försöka uppdatera lite oftare om hur det går med viktnedgången. Redan idag, dag 2 börjar den uppblåstheten försvinna, som man känner när man äter kolhydrater. Bara den kännslan, att bli av med uppblåstheten är fantastisk. Igår mätte jag mig också, så man kan hålla lite koll ;) Nu ska fettet bort! Häpp!
 
Peace, Love & LCHF

God fortsättning allesammans!

Hoppas att ni haft det fantastiskt de här juldagarna. Själv har jag haft det som en saga. En riktig riktig jul! Firade julafton hos min moster som bor jätte stort och har plats för att bjuda hela tjocka släkten. Min lilla mormor kom från Finland till och med. Mina bröder, mamma morbröder, kusiner och allas respektive, fullt hus! Ett gigantiskt julbord, med ett lika stort efterrätts bord och sedan kom tomten med massor med paket till Vanja & Milica. Varenda paket under granen var till dem. Vi vuxna hade bestämt att inte köpa några klappar, känns onödigt tycker jag och det är ju trots att barnens högtid. Sen jag fick Vanja och Milica känns paket till mig helt ovesäntligt.  Bara mina tjejer får lite fina klappar! 
 
Vi sov över, och dagen efter packade vi in oss i bilen och åkte till mamma och hennes karl ute i Norrtälje. Där firade vi juldagen bara min lilla familj, mamma och hennes karl. Deras lilla stuga låg totalt inbakat i enorma mängder snö, det såg så vackert ut. Vi åt gott och hade trevligt framför kaminen. Idag kom vi hem, ganska skönt måste jag få säga. Borta bra men hemma bäst!
 
Jag ska försöka få upp lite bilder på Vanjis och Millis fina klappar. God fortsättning på er!
 

Sömn.

Nu var det länge sedan jag skrev igen. Sorry! Vet inte heller vad jag ska skylla på...prio kanske. Kanske inte ligger på min prio-lista när tjejerna går och lägger sig på kvällarna. Då vill jag bara slänga mig i soffan med min kära man och dricka en kopp te. Och har inte haft någon direkt att blogga måste jag få säga. Mest för att jag inte har haft något direkt att blogga om förutom min dag. 
 
Många undrar hur jag "lyckats" med Vanja och hennes sovrutiner, och nu även Milicas. Så jag tänkte ägna det här inlägget åt det. Tipsen som jag fick höra precis när jag blev mor var lite olika. Men jag sög väl åt mig av dem som jag tyckte lät bra och logiska:
 
- Först och främst berättade en kär vän, som blev mamma ett tag innan mig att hon var väldigt tydlig med kvällsrutinerna. Och när det var dags för att dricka välling/tutte för att gå och sova gick hon runt med bebisen och släkte lamporna och sa "Godnatt". För att tydligt visa, att ni är det kväll och vi ska sova. Det här hade jag i tankarna att jag också skulle göra när jag fick barn. Så småning om vill bebisen själv trycka på knapparna för att släcka. Och detta VARJE kväll, inte bara då och då.
 
- På BVC sa de till mig (som min vän jag skrev om precis) att vara super tydlig med kvällsrutinerna. Samma tid, samma procedur, samma vaggvisa, samma allt varje kväll. Jag tänkte att klockan 19.00 ska hon ligga i säng. Så varje kväll såg exakt likadan ut för henne. Jag gav henne tutte/välling, jag sjöng våran vaggvisa, jag la henne i SIN säng och så satte jag på hennes spelande-mobil med laban som hon hade över sängen. De sa även på BVC att gå in flera gånger om barnet inte somnar direkt och sätta på mobilen/speldosan igen och igen och igen tills barnet somnade. Det gäller att barnet ska veta att du är där men du ska inte behöva sitta bredvid bara för det. "Felet" många gör är att trippa ut på tå och sedan sitta knäpptyst i tv:n på ljudet på låg nivå. Det man egentligen ska göra är att exempelvis gå ut i köket och diska och låta lite så att barnet känner sig tryggt genom att höra att du är där utanför precis. När barnet känner sig trygg, kan barnet i lugn och ro somna.
 
- Jag var mycket noga med att inte avvika från mina rutiner. Var vi exempelvis bortbjudna, ville jag vara hemma innan sju för att natta Vanja. Detta är viktigt den första tiden när man håller på att få in rutinerna. Då ska man inte strunta i det en kväll för att man gör något annat. Nej, då ska man se till att kunna göra kvällsrutinerna vid samma tid som vanligt. Många kanske tänker att man inte ska anpassa sig efter barnet på det sättet eller att man "ger upp" allt socialt under en period. Men jag kan looooova att det är värt det. Nu kan jag absolut rucka på rutinen men Vanja vet vad som gäller när det väl är dags. Inget tjaffs, ingen gråt. Efter vällingen går hon direkt in till badrummet för att borsta tändern. När vi är klara där går och pussar Milica och pappa godnatt och så går vi in till hennes rum. Jag sjunger för henne och sedan pussar henne. Då sover hon från 19.00 till 06.30-07.00 på morgonen. Ibland vaknar hon på natten av att hon ligger konstigt i sängen, då går jag upp och rättar till henne och säger "Sov gott" och så går jag och lägger mig och hon somnar direkt om.
 
- Min mamma tyckte att jag var lite jobbig ibland när jag var och hälsade på och ville hem till sju. Men detta har funkat så otroligt bra, så varför förstöra det. På dagarna sover Vanja nu 11.30-12.30 på dagis och när hon är hemma sover hon 11.30-13.30. 
 
- Jag försöker göra exakt samma med Milica, hon är ju bara 3 månader men jag har redan nu börjat trappa ner på tiden på kvällen, långsamt långsamt. Tidigare gick hon och la sig samtidigt som mig, vid 23 tiden. Men nu är jag nere på klockan 21.30 ligger hon i sin säng, och när hon är 6 månader är det tänkt att hon ska gå och lägga sig klockan 19. Trappar ner tiden lite hela tiden. Jag gör samma sak; sjunger vaggvisa och sätter på sängmobilen och får gå in några gånger och sätta på den, men sedan somnar hon. Och hon sover hela natten till klockan 06.00. Men jag har börjat väcka henne vid 05.30 (vaknar jag av mig själv) lyfter över henne till mig, så hon får äta lite och sen lyfter jag över henne till sin säng igen. Då sover hon till 08.00, då får jag väcka henne om det är vardag och vi ska till dagis. Byter, matar och klär på henne. Vid 08.45 går vi med Vanja och lämnar henne på dagis, då somnar Milica om i vagnen. När vi kommer hem, lägger jag henne på min säng och knäpper upp overall och tar av mössa och vantar, då sover hon till 13.00. Byter, matar och leker sen är det dags att hämta Vanja klockan 15.00. Då somnar hon i vagnen och när vi kommer hem lägger jag henne på vår säng och hon sover till 18 tiden. Sen är hon vaken, äter, byter blöja och leker, sedan sover en liten kort nap vid åtta på 20 minuter och sen 21.30 lägger jag henne för natten. Så ser Milicas dag ut :-)
 
Hoppas att jag kunde komma med lite tips för er som inte har det som ni önskar. Men tänk på att tydliga rutiner är A och O för att lyckas. Som sagt, det här är bara tips och hur jag gjort, men det funkar som en smäck. I alla fall hemma hos familjen Sutic.
 
Peace, Love & Sleep

Jag & min groda när vi testar min härliga fotoutrustning. Thank God för självutlösare ;)

 
 
 
 
 

Vintern är här!

Imorse packade jag ner mina tjejer i dubbelvagnen och begav mig mot dagis. Oplogat på trottoarerna bidrog till att jag fick putta vagnen med all kraft jag hade. Korgen under vagnen fylldes med snö och jag gjorde fint för dem som kom efter mig. Efter ett tag vände jag på vagnen och släpade den bakom mig, det gick lite lättare. Mötte en pappa med sin dubbelvagn med sina två tjejer i som går på samma avdelning som Vanja. Han satt ner på marken och jag frågade om han ramlat. "Nej, jag satte mig, jag är helt slut" svarade han med snö i hela skägget. Jag tror inte att jag upplevt ett sånt här väder någonsin. Jag har i alla fall inte varit ute i det, kanske iakttagit det hemifrån under en filt med en kopp te i handen...
.
Annars rullar dagarna på. Mina tjejer är helt underbara. Vanjis är så duktig på dagis, gråter (fortfarande) inte när jag lämnar och springer till min famn när jag hämtar. Hon lär sig nya saker varje dag och hon börjar verkligen bli en stor liten tjej nu. Milica är nog världens snällaste bebis. Precis likadan som Vanja var i samma ålder. Hon är snart tre månader, äter bra, sover jätte mycket, gråter aldrig, växer jätte fint och är pigg och glad när hon är vaken. Hon sover hela nätterna utan att vakna en enda gång. Först vid sex vaknar hon och så ammar jag henne liggandes och så somnar hon om. Vid halv sju, sju vaknar Vanja. Då går vi upp tillsammans med pappa och äter frukost tillsammans. Pappa går till jobbet, jag fixar Vanja och mig själv, sedan väcker jag Milica vid åtta för att amma igen och klä på för att gå. Följa Vanja till dagis. Väl i vagnen somnar hon igen, och det är bra eftersom jag lämnar henne utanför dörren på dagis. Då är det skönt att hon sover och inte ligger där ensam. Deg har hänt iofs men då ligger hon bara och pratar. Som sagt, jag är så lyckligt lottad som har mina två små underbara tjejer. Vad hade jag för liv innan dem? Har nästan glömt...det är det här som ÄR livet!
.
Peace, Love & MinaTjejer


Barn på julaftonsmorgon...

Det kan man ju säga att jag var idag. Jag, Milica & min mor åkte till Skärholmen för att kolla lite affärer. Jag behövde lite till Vanja, lite enkla dagiskläder. Jag hade läst någonstans om att Röda Korser öppnat där så jag föreslog att vi skulle kika där. Inställd på att det bara skulle finnas skit blev jag mycket överraskad av att det fanns hur mycket fint som helst. Det bästa: "fyll en påse med kläder för 80kr" What? En stor papperspåse! Jag och mamma hittade såååå mycket fina grejer så det var helt sjukt. Jeans, bodys, tröjor, mjukisar, mössor, strumpbyxor mm. Jätte fint skick och jätte fina! Hittade lite till Milica också (Trots att hon inte behöver något) och trots detta lyckades jag inte fylla påsen. Så vi började titta på vuxenkläder. Och jag hittade massor till mig med. Yeeeeiiiii! FÖR 80:-
.
Peace, Love & Second Hand


7 dagar...

...klarade hon sig. Dagiset ringde idag och sa att Vanjis hade feber och inte mådde så bra. Jag rusade dit och hittade min lilla varma, snorande, gråtande tjej i en av fröknarnas famn. Min lilla tjej, hon skakade när jag tog henne i min famn för att klä på henne overallen för att gå hem. Väl hemma kollade jag temp, 38,7 så det blev en Alvedon. Nu ligger hon nerbäddad och tittar på tv. Snart blir hon nog bättre.hon har ju varit lite förkyld sen i onsdags, men varit pigg och kry. Nä nu ska jag ta hand om mina tjejor.
.
Peace, Love & V&M


Min guddotters födelsedag!

Trodde jag ja! Idioten. Jag. Trodde att det var den 11 nov...men visade sig vara den 8 nov. Så i morse ringde jag för att gratta och så var det i torsdags :( Å va jag skäms. Förra året kom jag ju ihåg! :( åååååååh
.
Grattis i efterskott min fina lilla Maya. Önskar dig all lycka & kärlek i världen. Hoppas du får ett superkul kalas idag med dina vänner och med massa paket.
.


Inskolning klar - check!

Min storalilla tjej är klar med sin inskolning. Det har gått jätte bra och det är jag så otroligt tacksam för. Oggi har tagit hand om hela inskolningen, men på måndag sätter det igång på riktigt och då blir det jag som hämtar och lämnar 09-15 eftersom jag är hemma med Milica. Det ska bli kul att vardagen sätter igång igen, det har varit mysigt att vara hemma alla fyra, men jag gillar rutiner och när man har koll på allt (kontroll-freak som jag är).
 
Idag var jag på BVC med Milica, hon växer fint och kurvorna ligger på sträcket över "snittet" men allt är proportionerligt. Efter det träffade vi Belliz i Liljeholmen och snackade skit och kikade lite i affärer. Tittade efter en fars-dag present till Oggi tills på söndag. Han glömde iofs mors dag...men jag är inte den som är den ;) Alltid så svårt när man ska handla presenter. Jag ÄLSKAR att köpa presenter till mina nära och kära men ibland är det så sjukt svårt att hitta det rätta. Jag vill inte köpa nåt halvdant, jag vill verkligen att det ska kännas rätt. Jag misslyckas säkert ändå ibland, men jag hoppas att jag träffar in rätt då & då! 
 
Peace, Love & V&M

RSS 2.0